Annonse Marie Amanda » 2010 » September
September 30th, 2010

Tegnekonkurranse.

Jeg vet at jeg har veldig mange talentfulle små kunstnerspirer til lesere, og også en god del folk som kan tegne. Det er også en hel del som i det minste har troen på seg selv at de kan det. Det er dere denne konkurransen er for. Konkurransen går rett og slett ut på å tegne en brilleinnfatning. I kveld skal jeg på lanseringsfesten til Gunnars.no. Les mer om Gunnar her.

Fint om du enten scanner inn tegningen om du tegner for hånd(om du bruker photoshop eller lignende, lagre som jpeg og send filen til meg), alle bidrag kan sendes til .
Plukker ut en vinner som får et par valgfrie high tech briller fra Gunnar. Passer perfekt til deg som tilbringer mye tid foran en pcskjerm eller driver med videospill.

Så enkelt er det altså, tegn en innfatning(brilleramme), mail den til meg, og voilà få et par briller som kommer til å endre ditt forhold til pc og tv totalt.

September 30th, 2010

Hei dere, nå skal Nancy og jeg på en event på Soliis på Solli plass. Kanskje ikke akkurat mitt favoritt sted, men forhåpentligvis slipper jeg det typiske klientellet(menn over 50 med masse penger som er store i kjeften og tilbyr deg penger for å bli med hjem og ligge med de). Da skjønner dere kanskje hvorfor jeg ikke pleier å gå ut på de typiske stedene. Jeg mener, om du er sørpe drita med en gjeng med venninner, legger man kanskje ikke merke til disse ekle mennene, men tro meg, når man ikke drikker, sånn som meg, lukter spriten fra munnen hans, røyken fra jakken og den dårlige ånden 100 ganger verre enn om du hadde vært drita.

Uansett, nok om min mening om utestedene på Solli og omegn(det gjelder forsåvidt Emil&Samuel i sentrum også.) Jeg skal kose meg masse i kveld og nancy kommer snart, så jeg bør vel på på meg sminken og kjolen som jeg har bestemt meg for å gå med i kveld. Den er råfin, synd jeg ikke har med kamera!

September 30th, 2010

Cravings.

Noen som vet hvor akkurat disse skoene er fra og hvor mye de koster? Mail meg . Tusen takk!

September 29th, 2010

I dag var jeg på briefing for å få informasjon om produktet jeg skal bruke fremover. Har fått meg et par Gunnars, og dere skal få sjansen til å vinne et par i morgen, men akkurat nå skal jeg bare ta på meg mine egne og sette meg ned med en god kopp te, arctic monkeys, macen og de nye pc/tvbrillene mine.

September 29th, 2010

Hei dere, sitter med Nancy på Collets café. Vi drikker kaffe og ser på Alex Rosén som snakker dritt og lager liv og røse på bordet ved siden av. Drar hjem hvert øyeblikk, jeg er nemlig veldig sliten etter dagen i dag.


September 29th, 2010

Innimellom ser det ut til at alt går i grus for meg. Det hender at jeg våkner opp og gruer meg til å starte dagen. Dette er noe jeg har slitt med helt siden ungdomsskolen. Noen dager klarer jeg rett og slett ikke å stå opp av sengen, jeg klarer ikke spise og jeg blir helt paralysert. Innimellom blir jeg sittende og tenke altfor mange what-if’s noe jeg absolut ikke trenger, ettersom livet mitt er helt upåklagelig. Uvanen med å tenke negativt har jeg fra mine uglansdager i mine tidlige tenår, hvor mesteparten av dagene gikk med til å planlegge fluktruter rundt skolen og på hjemveien, for å slippe unna de som var ugreie mot meg.

Da ungdomsskolen var over hadde jeg en skikkelig knekk, jeg kjente meg ikke igjen og dermed ble det vanskelig for andre å kjenne meg. To år etter at ungdomsskolehelvetet var over hadde jeg endelig klart å kvitte meg med flesteparten av de dumme tankene og mangelen på klare å se det positive i ting. Uheldigvis for meg skjedde det noe sommeren 2009 som gjorde at jeg igjen hadde vondt for å stå opp og leve normalt generelt.

Redningen kom heldigvis høsten 2009, eller begynnelsen på min rescue i allefall. Jeg flyttet vekk fra stedet jeg har vokst opp, mye for å komme meg vekk fra volden, men også for å gi meg selv en ny start. En ny start jeg hadde ventet på siden den dagen jeg sluttet på ungdomsskolen. Det å våkne opp i en leilighet som er din egen, som du vet at du har fått has på og skaffet deg, gjorde noe med meg. Jeg fikk opp øynene for at jeg faktisk hadde klart å utrette noe, jeg hadde et sted å bo og sakte men sikkert klarte jeg å bygge et vennenettverk som i dag kun består av mennesker som gjør meg glad og fornøyd.

Selv om livet mitt fikk lov til å starte med blanke ark, a clean slate, kommer det dager der jeg føler at hele verden er i mot meg. Dager hvor jeg prøver og prøver men ingenting nytter. I det siste har jeg hatt litt for mye negativ energi inni meg tror jeg, jeg har uroet meg for diverse ting som har gjort at de positive tankene som vanligvis flyr oppe i hodet mitt, har blitt overskygget av de negative. I dag tok jeg et oppgjør med alle aktørene som har bidratt til at hverdagen min ikke har vært plettfri de siste ukene. Telenor og dnbnor har fått flere telefoner fra meg i dag, ikke alle like blide, men etter mye opprenskning har vi funnet en løsning på alles problemer. Da bloggen plutselig bestemte seg for å ikke fungere mer i dag, ga jeg nesten opp, tanken om å slutte slo meg faktisk, men etter en kort mailkorrespondanse med Webhuset fant vi en lsøning på det også, så nå smiler verden til alle.

Jeg er så glad for at jeg har mennesker rundt meg som oppmuntrer meg til å ta i et tak og til å ikke gi opp. Heldigvis for meg har jeg en mamma og pappa som alltid stiller opp, samme hva, familien min er et kapittel for seg selv, de har alltid koll på hva som skjer i livet mitt uansett om jeg ikke har snakket med de på flere uker, og enda hjelper de meg når kanskje bare ringer for å be om hjelp. Vennene mine løfter meg opp og pusher meg til å ta valg. Sist men ikke minst har jeg en kjæreste som ikke bare fungerer som hjernen min de gangene jeg er ufrivillig airhead. Det som er best av alt er at når jeg våkner opp ved siden av han, tenker jeg aldri dumme tanker og jeg gruer meg ikke til å stå opp, for da ser jeg jo at fremtiden min ligger ved siden av meg og sover, og jeg kan ta alt helt med ro.

September 29th, 2010
19:02

Planene i dag har gått helt i surr. Først hadde jeg en herlig morgen hjemme, tvfrokost med kjæresten, så kaffe med mamma i solen, så en liten tur innom jobb og nå skulle jeg i følge timeplanen min på en lanseringsfest for Gunnars.no, lanseringsfesten jeg trodde jeg skulle på klokken 20:00, viste seg å være et forberedende møte innfor morgendagen. Det betyr at jeg og Nancy ikke får dratt på den festen vi hadde innstilt oss på, så da blir det en liten cafetur eller noe lignende i stedet.

Jeg prøver igjen i morgen jeg, gleder meg til å fortelle dere om festen, men nå venter Nancy utenfor. So long.

September 29th, 2010

Jeg vil bo sånn her.



Kan noen si i fra om de vet om en fin leilighet ca 60-100kvm med to soverom og pent bad i Oslo? Studioleiligheter er også ønskelig.

September 29th, 2010

Fikk en mail som rørte ved meg i dag og tenkte at den kanskje rørte ved noen av dere også.

En dag när jag var ny på high school såg jag en kille från min klass, som var på väg hem från skolan. Hans namn var Kyle.

Det såg ut som om han bar på alla sina böcker. Jag tänkte: Varför skulle någon bära hem alla sina böcker på en
fredag? Han måste vara knäpp’.

Jag hade planerat ett riktigt bra veckoslut (fest och en fotbollsmatch med mina vänner i morgon eftermiddag) så jag ryckte på axlarna och gick vidare.

När jag gick där såg jag ett gäng ungar springa emot honom. De sprang rakt på honom, slog alla böckerna ur hans grepp och satte
krokben så han landade i gruset Hans glasögon flög iväg, och jag såg dem landa på gräset ungefär 2 meter ifrån honom. Han tittade upp och jag såg fruktansvärd sorg i hans ögon. Mitt hjärta blödde, så jag joggade över till honom när han kravlade runt och letade efter sina glasögon och jag såg att han grät.

När jag gav honom glasögonen sa jag: ‘De där killarna är töntar, de skulle ha en omgång’. Han tittade på mig och sa: ”Tack så mycket”. Han log med hela ansiktet, ett leende som visade verklig tacksamhet. Jag hjälpte honom plocka upp böckerna och frågade honom var han bodde.

Det visade sig att han bodde nära mig, så jag frågade honom varför jag inte hade sett honom förut. Han sa att han hade gått i privatskola tills nu.

Vi pratade hela vägen hem och jag bar några av hans böcker. Han visade sig vara en riktigt reko kille. Jag frågade honom om han ville spela fotboll med mina vänner. Han sa ja.

Vi träffades hela veckoslutet och ju mer jag lärde känna Kyle, desto mer tyckte jag om honom, och mina vänner tyckte likadant.

Det blev måndagsmorgon och där gick Kyle med sin jättehög med böcker igen. Jag stoppade honom och sa: ‘Gissa om du kommer att bygga feta muskler om du ska bära den högen varenda dag’.

Han bara skrattade och gav mig halva högen.

Under de följande fyra åren blev Kyle och jag allra bästa vänner.

När vi skulle sluta high school började vi planera för college. Kyle bestämde sig för att läsa på Georgetown och jag skulle till Duke. Jag visste att vi alltid skulle förbli bästa vänner, så avståndet skulle inte bli något problem. Han skulle bli läkare och jag skulle till handelsskolan och där jag hade fått ett fotbollsstipendium.

Kyle hade blivit utsedd till att hålla avskedstalet från vår klass. Jag retades med honom hela tiden och kallade honom plugghäst.
Han måste förbereda talet på examensdagen. Jag var glad att det inte var jag som skulle stå där uppe och hålla tal.

På examensdagen såg jag Kyle. Han såg verkligen bra ut. Han var en sån kille som verkligen hade hittat sig själv under highschool tiden.
Han hade mognat i kroppen och klädde verkligen i glasögon. Han träffade fler tjejer än jag och alla tjejerna älskade honom verkligen.

Jodå, det fanns dagar när jag var avundsjuk. I dag var en av de dagarna.

Jag kunde se att han var nervös för talet han skulle hålla. Så jag klappade till honom på ryggen och sa: ‘Hej snygging, du kommer att göra bra ifrån dig!’

Han tittade på mig med det där riktigt tacksamma uttrycket och log. ”Tack”, sa han.

När han började, harklade han sig först och började sen prata. ”Examen är ett tillfälle att tacka alla som hjälpt dig att ta dig igenom de jobbiga åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon, kanske en tränare. Men mest av allt dina vänner. Jag står här för att tala om för er allihop att detta att vara vän med någon är den finaste gåva du kan ge någon.  Jag ska berätta en historia”. Jag kunde knappt tro mina öron när han berättade historien om den första dagen, då när vi träffades.

Han hade planerat att ta sitt liv på veckoslutet. Han berättade hur han hade städat ut sitt skåp i skolan, så hans mamma skulle slippa göra det senare, och bar på alla sina grejor på väg hem. Han tittade rakt på mig och gav mig ett litet leende. ”Som tur var, räddades jag. Min vän räddade mig från att göra det outsägbara”.

Jag hörde hela folkmassan dra efter andan, när den här vackre, populäre pojken berättade om sitt mest sårbara ögonblick.

Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma leende. Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det
leendet.

Underskatta aldrig kraften i det du gör. Med en liten gest kan du ändra en människas liv. Till det bättre eller till det sämre.


September 27th, 2010

Stay true to your heart & stay true to your love.

Nå er det natta for min del, i morgen har jeg fri fra alt, så da får jeg gjort unna et par ærender som jeg har utsatt en stund nå. Skal både hente et par nye jeans fra Lee(som dere også kan få om dere vil), nye sko til kjæresten min, pluss at jeg skal se om jeg finner noen fine kjoler så jeg kan lage en kjoleguide til dere i løpet av uken. God natt vakre alle sammen, jeg skal krype ned under dyna og ligge inntil den varme og fine kroppen til my man.


Sweet dreams.

September 27th, 2010

Åh, jeg kom på at jeg har glemt å vise dere noe. I går fikk jeg nemlig en nydelig lysestake av mormor og morfar og når jeg kommer hjem om noen timer skal jeg vise dere hvor fin den er. Før det må jeg kjøpe lys i allefall, glemte telysene hos mamma i går, så det var ganske traust og mørkt i stuen min i går. Hjemme ligger også sesong to av brotherhood som jeg ble så hektet på i fjor vinter. Nå gleder jeg meg i allefall skikkelig til å komme hjem, krype inn i mysklærne og så benkre meg foran tven med deilig lasagne og juice resten av kvelden.

Mys med lys.

September 27th, 2010

OFW 2010.


Det dukket opp et bilde av meg og den dyktige stylisten Rune Nilssen her om dagen.

September 27th, 2010

Vinterskotipsene mine var visst ganske populære så nå har jeg satt sammen en liten guide med priser og fine vintersko som holder dere varme på føttene i hele vinter. Endel av disse skoene er foreldrevennlige også, så du finner garantert et par som mammaen din synes at er et klokt valg. Du vet jo hvordan foreldre er, de vil at du skal ha på fôrede og vanntette støvler, vind og kuldetett vinterjakke som gjerne skal gå godt over rumpa og bukser som ikke er for lave i livet så du blir kald på magen.

Her er det noe for alles lommebok, både dyrt og litt mer eksklusivt. Håper du finner et par du kan tenke deg nå denne vinteren. Som dere også ser har de fleste skoene saueskinnsför, det er jo ikke feil hvis man ser hva som er i motebildet denne høsten. Kanskje du finner deg et par sko som matcher skinnjakken med lammeskinnsdetaljene du kjøpte for noen uker siden?!

For de som har mer lyst til å kle seg i midcut tøysko er Noodles midt i blinken. Tøyskoene som er laget av de to norske brødrene er både slitesterke og kule. Nå har cuttermodellen også kommet inn med fôr, både for jenter og gutter. Jeg vet at kjæresten min ønsker seg et par grå cutter med fôr. Kanskje kjæresten din også har lyst på og kunne tenke seg et par fôrede vintersko?!

Alle skoene kan kjøpes på nettsidene til ShoeBar og på ShoeBar i Strøget i Oslo.

September 27th, 2010

Danske Camilla Skovgaard lager utrolig fine sko, for de som ikke har råd til å betale dyre dommer for den fine kilehælmodellen, finnes det noen par på Bianco som har en hyggelig prislapp og ser veldig fine ut.

ærlighet er ikke alltid farlig
September 26th, 2010

Søndagsmiddag i Ski slår aldri feil. Mamma hadde laget deilig lasagne og med feta rett fra Skopelos og olivenbrød. Mm, det er noe helt spesielt med å være her hjemme. Lukten, tryggheten, lyset og alt. En varm og god klem fra pappa møtte meg da jeg kom inn døren, etterfulgt av en overlykkelig hund og en enda lykkeligere lillesøster.

Fikk et par nydelige øredobber som Elefteria på Skopelos har laget, perfekt med et par ekte og fine sølvøredobber. Passet bra at jeg kom uten øredobber for nå sitter jeg både mett og fornøyd i sofaen sammen med papsen, nye øredobber og lammepelsen. Livet her hos mamma og pappa er veldig deilig.

hei hesten, eh høsten
September 25th, 2010

Hvem er det som bestemmer at høsten må være grå? Nå er det riktignok ikke blitt helt høst enda, bladene på trærne er fortsatt grønne, men så fort trærne i den fine parken ved siden av leiligheten min blir orange, skal jeg lage meg en termos med varm chaite, ipod og kle på meg 5 lag med klær, – underkjoler, ullstrømpebukse, skjerm, vanter, pannebånd, høyhalset genserkjole, varme ullcardigans og listen blir bare lenger. Teen min skal få selskap av en god bok og et pledd og alt dette skal jeg ta med meg opp i parken, og så skal stumpen plasseres på teppet, på en benk, og så skal jeg lese, lytte til liveplata til Jason Mraz og drikke te og se på alle de fine menneskene som går forbi. Kom høst, kom!